Historia Storfors
(Hotellet & byggnader i parken rundum hotellet)
Information och bilder kommer ifrån: Storfors websidan
BRUKSHOTELLET:
Åt bruksförvaltaren, som vid den tiden var Carl Erik Österberg, byggdes år 1872 ett tvåvåningshus på gamla stålugnens plats.
I bruksförvaltarens villkor ingick, att i hans hushåll skulle de ogifta brukstjänstemännen inta sina måltider. Detta åtagande upphörde emellertid år 1911, då Österbergs efterträdare Ernst Ludvig Haerner flyttade till det hus vi i dag kallar Doktorsbostaden, som hade uppförts år 1905 åt överingenjör Malkolm Wikström. Förvaltarebostaden ombyggdes år 1911 till brukshotell, och tillökades med en vinkelbyggnad innehållande sällskapsrum och matsal på nedre botten, samt två gästrum i övre planet.
I ett kontrakt från 1 april 1915 mellan Henry Wessman och Storfors Bruks AB antas Wessman såsom innehavare av bolagets hotell i Storfors. Några av skyldigheterna enligt kontraktet var;
att på bestämda mattider åt bolagets tjänstemän och resande i bolagets ärenden tillhandahålla fullgod husmanskost av sådan beskaffenhet att berättigade klagomål ej må förekomma;
att bekosta tvätt av lakan, örngott och handdukar till bolagetsogifta tjänstemän;
att bekosta möblemang, linne och sängkläder för eget och tjänarnas behov, samt köksinventarier, servis och duktyger för hotellets behov.
Några av förmånerna var, att om inackorderingstiden uppgick till minst två veckor skulle bolaget för kost till sina tjänstemän betala 55 kronor per månad. För kortare tider, och för kost till resande i bolagets ärenden, betalade man 1 krona för frukost, 1. 25 kronor för lunch och kronor 1. 50 för middag.
Det var en hel del annat man bekostade också; logi, städning, fri is, fritt potatisland med mera.
En avdelning var särskilt avsedd för ryska gäster. "För hållande av servis och städning i denna avdelning" betalade bolaget 500 kronor per år.
SPRUTHUSET:
Omkring år 1910, eller tiden innan, byggdes spruthuset; brandstationen.
En tegelbyggnad, som på den tiden hade tre portar på östra sidan, samt ett slangtorn av trä där vattenslangarna hängdes på tork.
Tegelbyggnaden byggdes ut redan på 1920-talet.
Portarna flyttades senare till byggnadens södra sida. Byggnaden tjänade som brandstation fram till år 1974, då den nya brandstationen togs i bruk.
Redan tidigare hade det funnits ett spruthus. Detta låg norr om smältsmedsdammen vid Apoteken; Forsbrohusen.
Det gamla spruthuset ombyggdes till bostad år 1913.
KANALPARKEN:
Omkring 1915 anlade Storfors bolag en folkpark i Storfors, som allmänt kallades för Kanalparken. Parken låg öster om Baggetorpsvägen, mellan kanalen och järnvägen. Stället som förut utgjort avstjälpningsplats för sopor, blev huvudsakligen, tack vare ingenjör Hugo Nyblom, omdanat till en lummig park med vackert läge.
Här bland vackra björkar fanns gräsmattor, grusgångar, promenadstråk längs kanalen, planteringar och sittbänkar.
Där var också en dansbana med överbyggt tak uppförd.
Mitt på dansbanan hade man byggt en hög musikestrad, så stor att till och med hornmusiken fick plats. De dansande dansade alltså runt musiken.
Enligt skildringar från danserna i slutet på 1910-talet, var de inget för barn att bevittna. När rallarna intog parken om lördagskvällarna gick det vilt till: - slagsmål var en viktig ingrediens i dåtidens lördagsnöje.
Kanalparken lades ner då Folkets Hus föreningen fick sin folkpark på berget vid gamla Folkets Hus år 1921.
Storfors kraftstation skulle enligt ett uppgjort förslag förläggas söderom gamla stampen och bestå av tre turbinaggregat, varav två på vardera 700 hästkrafter och ett på 125 hästkrafter, vilka skulle matas från en gemensam tub från smältsmedsdammen. Kraftstationen, inklusive elektrisk utrustning, beräknades kosta 400 000 kronor. I det beloppet är dock inte de motorer inbegripna, mot vilka rörverkets turbiner skulle utbytas.
Anläggningen, som senare beräknades kosta 530 000 kronor, blev beslutad 31 januari 1917, och dess utförande uppdrogs åt arbetschefen vid rörverket, ingenjör Göran Palmér. På grund av den inträdande dyrtiden med brist på arbetskraft, gick arbetet mycket långsamt och kraftstationen var vid Storfors Bruks Aktiebolags upplösning, den 12 december 1918 ej fullt färdig, utan färdigställdes först under år 1919.
Stampen
Nedanför herrgårdsparkens damm fanns ett vattenhjul som drev ett stampverk för bokning av kvarts och sandsten till vällugnarna. Fortfarande under 1920-talet begagnades Stampen för rörverkets behov.
I dag en av få stampar som finns kvar på sin ursprungliga plats.
STORFORS HERRGÅRD:
Fors, först omnämnt i 1540 års jordebok, införlivades av hertig Karl den 6 februari 1588 med Kroppa kronobruk.
Storleken på gården i slutet på 1690-talet var 9 rum, i mått 37 alnar lång (cirka 22 meter), 12 varv hög, 9 1/2 aln bred (cirka 5, 7 meter).
Herrgården, vars huvudbyggnad brann ner år 1809, bestod vid tiden för eldsvådan av en huvudbyggnad jämte två envånings flyglar med utbyggnader, mellan vilka ett portvalv var uppfört, genom vilket stora inkörsvägen till huvudbyggnaden löpte.
Efter branden flyttades och återuppbyggdes huvudbyggnaden så, att den kom att sammanbinda de två flyglarna, varvid portvalvet slopades och inkörsvägen flyttades. Flyglarna och huvudbyggnaden gjordes nu i två våningar och blev helt färdiga år 1840.
År 1866 förseddes byggnaderna med skiffertak.
År 1896 reparerades herrgården grundligt både ut och invändigt.
År 1912 genomgick brukskontoret, som varit inrymt i norra flygeln sedan gamla tider, en genomgripande restaurering, varvid kontoret försågs med centralvärme och utökades med ett rum åt sydväst och ett kassavalv åt nordost.
År 1917 uppfördes verandan, samtidigt som parkanläggningen moderniserades och en springbrunn anlades.
Trots att huvudbyggnadens vindsvåning eldhärjades år 1924, varvid underliggande våning förstördes av vatten, har herrgården fortfarande samma utseende som år 1840.
Herrgården - Trädgården
Storfors Herrgårds trädgård, senare benämnd Storfors Handelsträdgård, brukades under hela 1800-talet i samband med herrgårdens jordbruk.
På 1920-talet fanns på handelsträdgårdens område ett så kallat vinstockshus, byggt av sinnersten med glastak, där vindruvor odla
des för att avnjutas vid speciella tillfällen på Herrgården. Här fanns också ett växthus och några bodar för förvaring av redskap.
Fram till mitten av 1930-talet utökades trädgården med fem växthus och en affärslokal.
Från att framförallt ha varit inriktad på odling av köksväxter, rotfrukter, grönsaker, frukt och bär, ändras odlingsinriktning allt eftersom åren går till att omfatta nästan enbart blommor.
Fruktträden togs bort på 1940-talet.
Handelsträdgården lades ner år 1978 och byggnaderna revs.
Som kuriosa kan nämnas, att trädgårdsmästaren, som under tiden 1923 - 71 var Anton Thunborg, under många år hade stora odlingar av smultron, som bland annat levererades till Filipstads Stadshotell, där de tillsammans med vispgrädde utgjorde dessert under somrarna.
Herrgårdsparken
"Fru Louise Herlenius maka till disponenten för Storfors under åren 1864 - 93, Jonas Herlenius, intresserade sig i hög grad för Storfors försköning och ordnade själv med nyanläggningar och förbättringar
i parker och trädgårdar. Den vackra parken kring Storfors Herrgård med konstgjorda holmar, sammanbundna av små broar, samt promenadvägar längs älvstranden har till största delen hennes goda smak och ordnande hand att tacka för sin tillkomst. "
Ovanstående är ett citat ur Gustaf Ekmans bok Ur Storforsverkens historia (1921). Till ovanstående kan tilläggas, att på den skildrade tiden sträckte sig herrgårdsparken med promenadvägar betydligt längre söderut än dagens anläggning.
Trädgårdsmästarbostaden (fd Drängstuga)
Från år 1923 bostad åt trädgårdsmästare Thunborg. Innan dess använd som drängstuga för herrgården, med plats för två familjer i den södra halvan av huset. Den norra halvan användes som avlöningskontor, och dessutom till kontor för rättaren. Bakom drängstugan syns Mejeriet. Till höger, hitom drängstugan, ej i bild, ligger ett timrat sädesmagasin byggt omkring år 1870.
Rörverkskontoret
Det nya rörverkskontoret av sten uppfördes år 1917 i en våningen och påbyggdes till två våningar år 1930.
Redan år 1907 ritades ett förslag till nya kontorsbyggnader vid Storfors, men dessa planer realiserades aldrig.
Till höger ses banvaktsstugan som brann ner i slutet på 1970-talet och till vänster Kröket 9 och 11.
Sofia Björk - Glasskåpet
1882 uppsattes telefon med enkellinje mellan Storfors och Nykroppa, med senare anslutning till Kristinehamn och Filipstad.
År 1895 byggdes dubbellinje till Kristinehamn, med anslutning till rikstelefonnätet, och år 1899 inrättades av Kungliga Telegrafverket telefonväxlar vid Storfors och Nykroppa, varvid Storfors Bruks AB abonnerade på 26 apparater och åtog sig växlarnas skötsel.
Vid Storfors förlades växeln till Glasskåpet där Sofia Björk blev föreståndare.
Senare, år 1918, då antalet abonnenter ökade, byggdes en särskild byggnad för växeln nordost om smältsmeddammen, även innehållande bostad för föreståndaren.
Senare sköttes växeln av Sofia Björk tillsammans med dottern Rut, gift Reinholdsson.
I Glasskåpet drev Malin Andersson Café Malin, under åren 1922-27, i ett rum på bottenvåningen.
